Ridtravare
Åsikterna är många, entusiasterna är många, och hästarna är framförallt många!
Menar alltså våra fina travare, som allt som oftast har gjort sin karriär redan vid 5-8 års ålder. Var ska de då ta vägen? Jag har haft det stora nöjet att få möta rätt så många pensionerade travare. Men samma intryck som två av dessa herrar gjort på mig har ingen annan, varesig "vanliga ridhästar" eller andra. Pratar såklart om Jasniec och Desse. När jag gick i sexan hade jag en kompis som hetter Sandra och hon red en häst som hette Nicki, så en dag efter skolan föjde jag med henne dit. Och fann kärleken.
Desse som jag började rida var då 7 eller 8 år, en extremt sur och vresig herre med mycket hög integritet. På vår första dejt blev det genast intim kroppskontakt, en bakhov rakt i magen innan vi ens hunnit hälsa. Så kan det gå! Synd för honom bara att jag var jävligt tjurig och inte allt för rädd om mig själv. Tillsammans hade vi 7 fantastiskt roliga år, med- och motgångar. Jag älskade ju honom gränslöst, och jag vill nog ändå mena att han så småning om blev lite förtjust i mig också.
Det tog ungefär 3-4år tills han var en rätt så välskolad kille, jag tävlade honom i både hoppning och dressyr. I dressyren startade vi även lokala tävlingar, till och med så knep vi en placering i en lokal LB:1. Ni kan ju förstå hur stor lyckan var då? I hoppningen var har däremot lite klurigare, dagar då han inte hade lust blev det inte många skutt. De dagar då han hade lust, var som tur fler än då han inte ville. Och han var en riktig räservessla! Shit vad det kunde gå undan!
Knepet för att få honom att fungera i både hopp och dressyren var i allafall träning, träning. Kan nog inte ens förstå hur många timmar jag spenderade i paddocken med honom, för att bygga upp hans styrka. Att få honom att bära upp istället för att skjuta på. Vänta kvar i steget istället för att fara iväg framåt. Och visst gick det!
Under dessa år hann vi med en hel del
- otaliga placeringar på klubbhoppningar upp till 90cm
- flera placeringar på klubbdressyr upp till LB:2
- placcering lokal dressyr LB:1
- på tävlingar för bara ridtravare kom vi aldrig sämre än tvåa, båda hoppning och dressyr
Jasniec, var en häst i samma stall, som med hans ägare tidigare tävlat upp till 120cm i hoppning. Med segrar och placeringar! När jag började få låna honom hade han nått den ädla åldern av 18år, men vad spelade det honom för roll? Hade honom och tävlade med i en säsong, och vi var utan placering på endast en tävling, den första.
Hoppade 1meter med honom och ingick bland annat i Timrås lag. Den placering jag är mest stolt över honom med är den från SRK, av 64 starter i 1m kom vi femma! Det är också roligt att se alla gamla filmer på honom och höra andra på läktaren "är det en travare? det är en travare va?" På en framhoppning var det en farbror som undrade om det var en unghäst, han gissade även på ett fullblod. Syster fick då erkänna att nej, det är ett 18-årigt varmblod.
Jag blir iallafall nästan lika glad varje gång jag ser tjejer som tagit sig an en travare och accepterar deras brister och jobbar på att komma framåt. Om mitt liv kommer se ut som jag hoppas när jag blir vuxen (på riktigt) så kommer det alltid finnas plats i mitt hjärta för att hjälpa och stötta deras ryttare!
Här har jag gjort en liten film på Desse, tyvärr var massa filmer från tävlingar i fel format. Men det är en liten snutt iallafall :)
Vill också tipsa alla som har en travare om att titta in på Svenska Ridtravarförbundets hemsida. Det var verkligen roligt att åka på deras tävlingar och endast tävla mot andra varm- och kallblod! :)
Menar alltså våra fina travare, som allt som oftast har gjort sin karriär redan vid 5-8 års ålder. Var ska de då ta vägen? Jag har haft det stora nöjet att få möta rätt så många pensionerade travare. Men samma intryck som två av dessa herrar gjort på mig har ingen annan, varesig "vanliga ridhästar" eller andra. Pratar såklart om Jasniec och Desse. När jag gick i sexan hade jag en kompis som hetter Sandra och hon red en häst som hette Nicki, så en dag efter skolan föjde jag med henne dit. Och fann kärleken.
Desse som jag började rida var då 7 eller 8 år, en extremt sur och vresig herre med mycket hög integritet. På vår första dejt blev det genast intim kroppskontakt, en bakhov rakt i magen innan vi ens hunnit hälsa. Så kan det gå! Synd för honom bara att jag var jävligt tjurig och inte allt för rädd om mig själv. Tillsammans hade vi 7 fantastiskt roliga år, med- och motgångar. Jag älskade ju honom gränslöst, och jag vill nog ändå mena att han så småning om blev lite förtjust i mig också.
Det tog ungefär 3-4år tills han var en rätt så välskolad kille, jag tävlade honom i både hoppning och dressyr. I dressyren startade vi även lokala tävlingar, till och med så knep vi en placering i en lokal LB:1. Ni kan ju förstå hur stor lyckan var då? I hoppningen var har däremot lite klurigare, dagar då han inte hade lust blev det inte många skutt. De dagar då han hade lust, var som tur fler än då han inte ville. Och han var en riktig räservessla! Shit vad det kunde gå undan!
Knepet för att få honom att fungera i både hopp och dressyren var i allafall träning, träning. Kan nog inte ens förstå hur många timmar jag spenderade i paddocken med honom, för att bygga upp hans styrka. Att få honom att bära upp istället för att skjuta på. Vänta kvar i steget istället för att fara iväg framåt. Och visst gick det!
Under dessa år hann vi med en hel del
- otaliga placeringar på klubbhoppningar upp till 90cm
- flera placeringar på klubbdressyr upp till LB:2
- placcering lokal dressyr LB:1
- på tävlingar för bara ridtravare kom vi aldrig sämre än tvåa, båda hoppning och dressyr
Jasniec, var en häst i samma stall, som med hans ägare tidigare tävlat upp till 120cm i hoppning. Med segrar och placeringar! När jag började få låna honom hade han nått den ädla åldern av 18år, men vad spelade det honom för roll? Hade honom och tävlade med i en säsong, och vi var utan placering på endast en tävling, den första.
Hoppade 1meter med honom och ingick bland annat i Timrås lag. Den placering jag är mest stolt över honom med är den från SRK, av 64 starter i 1m kom vi femma! Det är också roligt att se alla gamla filmer på honom och höra andra på läktaren "är det en travare? det är en travare va?" På en framhoppning var det en farbror som undrade om det var en unghäst, han gissade även på ett fullblod. Syster fick då erkänna att nej, det är ett 18-årigt varmblod.
Jag blir iallafall nästan lika glad varje gång jag ser tjejer som tagit sig an en travare och accepterar deras brister och jobbar på att komma framåt. Om mitt liv kommer se ut som jag hoppas när jag blir vuxen (på riktigt) så kommer det alltid finnas plats i mitt hjärta för att hjälpa och stötta deras ryttare!
Här har jag gjort en liten film på Desse, tyvärr var massa filmer från tävlingar i fel format. Men det är en liten snutt iallafall :)
Vill också tipsa alla som har en travare om att titta in på Svenska Ridtravarförbundets hemsida. Det var verkligen roligt att åka på deras tävlingar och endast tävla mot andra varm- och kallblod! :)
Kommentarer
Postat av: Lina H
Ni är ju ett av det mest underbara paret ja mött ni två tok stållar :)
Postat av: ida
Alltså Matilda, jag blev himla rörd av att läsa ditt inlägg, fint skrivet om varmbloden =) Håller med dig, de är roliga individer = )
Trackback
