Vi är starka
Igår fick ridsport Sverige jubla, vår alldeles mest fantastiska Rolf-Göran Bengtsson fick äntligen ta emot Jerringpriset. Kan tänka mig att många, precis som jag och mina vänner, ringt från varenda telefon vi kommit över. Röstat åt alla andra i familjen och delat länkat till höger och vänster. Och det gick hem!
Precis som RGB sa innan priset delades ut så hoppas vi nog alla att en sån här sak ska ge ridsporten mer plats i media och ett litet "erkännande". Själv så grät jag när dom ropade ut hans namn, det känns så jävla bra. Ridning är en av Sveriges 5 största idotter i Sverige. Igår när jag såg programmet blev jag dock besviken, i somras hade vi ett VM som gick av stapeln i Madrid. Med två medaljer och kvalificering till OS i alla de tre största grenarna, dressyr, hoppning och fälttävland, fick ridsporten ändå inte vara med på en enda tillbakablick från idrottsåret 2011. Det är ganska illa tycker jag.
Men det som gör mig mest ledsen och besviken är att om man 5 minuter senare går ut på till exempel Aftonbladet så känns det som jag står där i klassrummet igen. Jag går i mellanstadiet och blir lika ledsen varenda gång någon kallar min älskade ridskoleponny för hambugare. Att vi leker med maten osv. Jag har svalt det, det gör mig inget att 10-åriga killar tyckte min passion inte var en sport.
Men när vuxna människor håller på likadant? Vem är man själv när man kan göra sådana uttalanden om en VM-guldmedaljör som är rankad etta i världen? Jag blir å ena sidan så otroligt arg och irriterad. Fast samtidigt känner jag att fan vilken fantastisk sport vi håller på med, trots all denna nedvärdering och allt tråkigt så lyckas vi ändå.
Små pojkar och flickor vänder andra sidan till i skolan, åker till sina hästar efteråt och älskar dom bara ännu mer. Ridskolorna fostrar och tar vara på så otroligt mycket talang, Augustsson som ett fint exempel. Ridsport-Svergie går samman och röstar fram vår hjälte och aldrig, aldrig skulle tidningen Ridsport skriva liknande saker om andra sporter. Därför är jag så sjukt stolt idag!
Precis som RGB sa innan priset delades ut så hoppas vi nog alla att en sån här sak ska ge ridsporten mer plats i media och ett litet "erkännande". Själv så grät jag när dom ropade ut hans namn, det känns så jävla bra. Ridning är en av Sveriges 5 största idotter i Sverige. Igår när jag såg programmet blev jag dock besviken, i somras hade vi ett VM som gick av stapeln i Madrid. Med två medaljer och kvalificering till OS i alla de tre största grenarna, dressyr, hoppning och fälttävland, fick ridsporten ändå inte vara med på en enda tillbakablick från idrottsåret 2011. Det är ganska illa tycker jag.
Men det som gör mig mest ledsen och besviken är att om man 5 minuter senare går ut på till exempel Aftonbladet så känns det som jag står där i klassrummet igen. Jag går i mellanstadiet och blir lika ledsen varenda gång någon kallar min älskade ridskoleponny för hambugare. Att vi leker med maten osv. Jag har svalt det, det gör mig inget att 10-åriga killar tyckte min passion inte var en sport.
Men när vuxna människor håller på likadant? Vem är man själv när man kan göra sådana uttalanden om en VM-guldmedaljör som är rankad etta i världen? Jag blir å ena sidan så otroligt arg och irriterad. Fast samtidigt känner jag att fan vilken fantastisk sport vi håller på med, trots all denna nedvärdering och allt tråkigt så lyckas vi ändå.
Små pojkar och flickor vänder andra sidan till i skolan, åker till sina hästar efteråt och älskar dom bara ännu mer. Ridskolorna fostrar och tar vara på så otroligt mycket talang, Augustsson som ett fint exempel. Ridsport-Svergie går samman och röstar fram vår hjälte och aldrig, aldrig skulle tidningen Ridsport skriva liknande saker om andra sporter. Därför är jag så sjukt stolt idag!
Kommentarer
Postat av: Elin
Tummen upp för Tidda och ridsporten!
Postat av: Jenny
Bra skrivet! Det märks att du är släkt med mig ;)
Trackback
