Sånt som värmen

Direkt efter att jag kommit ut ifrån banan på tävligen och stod och klappade om honom så kom det fram en kvinna till oss. Hon berättade att hon jobbat på ridskolan som syster köpte Datte ifrån och att hon genast känt igen honom. Sen så sa hon att det var så roligt att få se honom och att han såg ut att vara så glad och ha det bra!
Åh, vad jag önskar att Jenny hade fått vara där då. Det värmde så mycket att hon kom fram och sa det. Hon klappade om honom och berättade att han varit ridskolechampion otaliga gånger där han stod förut.
 
Det är klart att Datte står alla oss i familjen varmt om hjärtat men det är verkligen sånt man önskar att alla ridskolehästar ska få vara med om. Bli såld till någon som älskar dem och som ger dem ett kärleksfullt hem.
 
Den här lilla mannen har verkligen levt upp sen han blev en privathäst och han kommer förevigt vara älskad av oss allihopa :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0